Att ge rätt foder till sin häst är inte alltid så lätt. Och vad är rätt foder till just min häst??
För att förenkla lite så kan man väldigt grovt dela in alla hästar i 3 grupper:
Lättfödda hästar; som kan upplevas bli feta bara genom att titta på en mat.
Normalfödda hästar; många ägare till dessa hästar brukar kunna undra, – varför allt detta tjat om rätt foder? Det är väl bara att ge tillräckligt med hö och lite kraftfoder i krubban så hästen blir nöjd. Hur svårt kan det vara?
Svårfödda hästar; hästar som äter 30 kg hö om dagen och ser ändå ut som grannens trädgårdsstaket.
Rätt foder för samtliga av dessa grupper är ett hygieniskt bra grovfoder. Men vad som är rätt näringsinnehåll i grovfodret kan skilja sig åt i de olika grupperna. Då speciellt mellan den första och sista gruppen.
Min egen häst tillhör den första gruppen och därför är jag naturligtvis mer påläst på foder till hästar som tillhör denna grupp.
Den första gruppen är hästar som ligger i den största riskzonen för attdrabbas för diverse metaboliskt relaterade sjukdomar såsom tex fång, InsulinRessustens (IR) och EMS (Equine Metabolic Syndrom) mfl. De mår ofta bra av en foderstat som innehåller lite mindre energi än vad tex SLU rekommenderar i deras foderstatsberäkningar. De hästar som har haft eller har någon metaboliskt relaterad sjukdom mår även bra av att hållas under 6 på Hullbedömningsskalan (läs under menyn ”Hull”). Att hitta ett bra grovfoder är A och O. Dessa hästar bör inte utfodras med foder som innehåller melass, sirap eller annat tillsatt socker, inte heller stärkelse. Till min egen häst försöker jag alltid hitta ett grovfoder med en energimängd under 9,5 MJ/TS, men helst närmare 7 MJ/TS vilket inte är lätt. Helst skall fodret ha en kvot på närmare 6, alltså 6 gram smältbart råprotein per MJ energi, det är oxå svårt att hitta. Oftast så har grovfodret med låg energiinnehåll bara en kvot runt 5 och då måste jag komplettera med lusern för att hästen skall få i sig tillräckligt med proteiner. Det hela är en balansgång med känsliga hästar, som hästarna i den första gruppen är. De får inte få i sig för mycket energi, men samtidigt måste de få i sig tillräckligt med proteiner för att behålla muskelmassan. Och många foder med högt proteininnehåll har ofta även ett relativt högt energiinnehåll. Dessa hästar är ofta lite känsliga på bete och man bör försöka hålla dem i normalhull (5 på Hennekeskalan)även under betesperiod. Blir hästen fet måste man reducera betestiden, sätta på någon form av munkorg eller hitta en bra skogshage med väldigt magert bete i. Vissa hästar kan inte gå på bete över huvud taget.
Den sistnämnda sortens hästar upplever jag som mest sällsynt, jag har bara stött på ett fåtal sådana hästar under min tid med hästar. Jag har dock upplevt samtliga av dessa hästar som mer energikrävande än andra hästar. De jag har stött på har varit mer benägna till stress, känsliga för ljud och rörelser och vissa rent av livsfarliga att vara nära, för att de kan explodera när som helst. Därför är jag lite skeptisk till att ge mer energi till en sådan häst. Visst behöver du inte vara lika noga om fodret innehåller lite för mycket energi till denna typ av häst som du behöver till de lättfödda hästarna, men här anser jag att man måste jobba mycket med psyket och undersöka om hästen i fråga eventuellt inte riktigt tål havre tex. Försök att hitta orsaken till varför hästen stressar upp, kanske är det just energin i fodret som gör att hästen bränner mer än vad den bör göra. Kolla även tänderna ordentligt, för det är vanligt att felslitna tänder gör att hästen inte kan tillgodogöra sig fodret ordentligt. Kvoten mellan energi och protein till lättfödda hästar kan man hålla högre än 6. Om ditt hö har för låg kvot så kan du sakta börja introducera lusern tills kvoten är bra. Har ditt hö en bra kvot kan måste du se till att hästen får tillräckligt med näring från höet, öka på höet tills det är tillräckligt mycket (om hästen äter upp höet vill säga) vissa är ju lite av matvägrare oxå. Behöver du ge mineraler kan du blanda ut dessa med en bra lusern, blötlägg lusernen om den är pelleterad. Under testperioden får du vara försiktig när du tränar din häst, så att du inte beskyller hästen för att vara slö i onödan, den kan bli trött till en början, innan matsmältningen har vant sig vid den nya foderstaten. Hästen kan även ha problem med magkatarr eller magsår, se till att ha kollat detta med veterinär om du misstänker detta, det kan nämligen göra att hästen inte tar upp näringen ordentligt ur fodret.
Hästar som räknas till normalfödda klarar sig oftast bra på SLUś rekomendationer rakt igenom.
När du skall gå över från ett foder innehållande melass till ett utan så måste du ha tålamod med vissa hästar. Fodret smakar inte lika gott och det kan ta tid innan de accepterar att fodret inte smakar sött. Det är inte farligt att hästen inte vill äta det osötade fodret några dagar. Introducerar du det nya fodret försiktigt och trappar ner det gamla sakta så brukar hästen inte ha något problem med smaken.
Kontakta alltid en veterinär om du misstänker att hästen är sjuk på något sätt.
RSS
